Äktenskap

Försörjningsplikten mellan makar
Underhåll till f.d. make efter skilsmässa
Makarnas egendom och skulder
Giftorätt
Enskild egendom
Äktenskapsförord
Skilsmässa (äktenskapsskillnad)

Försörjningsplikten mellan makar

Enligt äktenskapsbalken skall makarna, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses. I detta ingår vad som krävs i det gemensamma hushållet, mat, boende osv. I underhållet inbegrips även utgifter för personliga behov, t.ex. kläder, rekreation, studier mm. Grundtanken bakom den inbördes underhållsskyldigheten är att båda bör leva på samma standard. En make skall, om den andre maken inte klarar sin försörjning, skjuta till de pengar som behövs. Detta gäller även om makarna inte bor varaktigt tillsammans. Detta innebär bl.a. att makarnas plikt att försörja varandra fortfarande gäller under betänketiden efter att man ansökt om skilsmässa. Om den ena maken ägnar allt sitt arbete åt hemmets skötsel är detta att anse som den makens bidrag till underhållet.

Underhåll till f.d. make efter skilsmässa

Efter en skilsmässa är huvudregeln att varje make svarar för sin försörjning. Det finns dock undantag. I lagen anges att "Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till denna makes förmåga och övriga omständigheter." Vidare anges "Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken rätt till underhållsbidrag av den andra maken för längre tid än som anges i andra stycket. Vid prövning av den rätten skall hänsyn tas till om den ena maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd." Stadgandet om underhåll efter äktenskapsskillnad är avsett för klara undantagssituationer och skall tillämpas restriktivt. Man har i förarbeten och praxis uttalat att bidrag i allmänhet bör utgå bara under en omställningsperiod i syfte att ge den behövande maken möjligheter att genom utbildning och omskolning skaffa förvärvsarbete eller förbättra inkomsterna. Underhållsbidrag beror således helt på omständigheterna i det enskilda fallet. Det är viktigt att komma ihåg att underhållsskyldighet till make efter det att en skilsmässa gått igenom bara förekommer i undantagsfall.

Makarnas egendom och skulder

Äktenskapet påverkar inte makarnas äganderätt till sin egendom eller deras ansvar för sina egna skulder. En man och en kvinna som gifter sig med varandra äger fortfarande var och en sina tillgångar. Det gäller egendom som man skaffat innan äktenskapet men också egendom som skaffas under äktenskapet. Det är först vid en bodelning som giftorätten aktualiseras.
Huvudregeln är att makarna var och en ansvarar för sina egna skulder. Dock kan en make bli påverkad om den andre maken har skulder som medför att en utmätning i det gemensamma hemmet blir aktuell. Då måste den maken som inte har skulder kunna bevisa att det är hans/hennes tillhörigheter och inte den andre makens, eller att det råder samäganderätt.

Giftorätt

När man ingår äktenskap får makarna giftorätt i den andra makens egendom. Giftorätt är inte samma sak som äganderätt, utan rätt till halva värdet av den andra makens egendom i samband med skilsmässa eller när en av makarna dör, se avsnittet om bodelning. Då ska värdet av makarnas giftorättsgods läggas samman och, efter avdrag för skulder, fördelas mellan dem. Normalt får makarna hälften av var av det gemensamma giftorättsgodset. Giftorätten kan uteslutas genom att egendomen omvandlas till enskild egendom, vanligast genom sker detta genom att man upprättar ett äktenskapsförord.

Enskild egendom

En make kan ha enskild egendom. Detta innebär att den andre maken saknar giftorätt i egendomen. Sådan egendom kan den andre maken aldrig göra anspråk på vid en skilsmässa. Enskild egendom kan förordnas att vara sådan genom äktenskapsförord eller genom att detta bestäms i testamente eller vid gåva. Om någon av makarna har fått ett arv eller en gåva med förbehållet att det ska utgöra enskild egendom ingår detta alltså inte i bodelningen.

Äktenskapsförord

Genom att skriva ett äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom som annars skulle vara giftorättsgods i stället ska vara enskild egendom. Äktenskapsförordet är ett avtal mellan makarna eller de blivande makarna. Eftersom äktenskapsförordet är ett avtal, måste båda vara överens om att ingå avtalet. Vanligen innebär ett äktenskapsförord att all egendom som makarna äger eller senare kommer att äga ska vara den ägande makens enskilda egendom eller att viss egendom ska vara enskild egendom. Ibland kan man vilja bestämma att all egendom man har med sig när man gifter sig ska vara enskild egendom, och inte delas vid bodelning, men att all egendom som man förvärvar under äktenskapet ska vara giftorättsgods. Ett äktenskapsförord skall vara skriftligt och undertecknas av makarna eller de blivande makarna. Däremot krävs inte längre att det bevittnas. För att äktenskapsförordet ska gälla måste det registreras vid en tingsrätt.

Skilsmässa (äktenskapsskillnad)

Vill båda makarna skiljas och är överens om villkoren sänder de en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad till tingsrätten. Vill bara den ena maken skiljas, kan han/hon begära äktenskapsskillnad genom att sända en ansökan om stämning till tingsrätten. I stämningsansökan yrkar maken att tingsrätten dömer till äktenskapsskillnad mellan honom/henne och den andra maken. Ansöker bara den ena maken om äktenskapsskillnad sänder tingsrätten ansökan till den andra maken som ska meddela hur han eller hon ställer sig till begäran om äktenskapsskillnad och andra eventuella yrkanden i stämningsansökan. Tingsrätten kan också kalla parterna att komma personligen till domstolen och lämna besked om sina ståndpunkter vid en muntlig förhandling.

Under vissa omständigheter krävs en särskild betänketid på sex månader innan äktenskapsskillnad kan komma till stånd. Detta gäller 1) om makarna begär det, 2) om endast en av makarna vill skiljas, eller 3) om make bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under makens vårdnad. I ditt fall gäller alltså en betänketid på sex månader. Tiden börjar löpa när yrkandet om äktenskapsskillnad delges den andre maken. Att betänketiden löpt ut innebär inte automatiskt att det blir en skillnadsdom, utan detta måste yrkas hos domstolen inom ett år från det att betänketiden började löpa. Bodelning behöver inte göras förrän det finns en dom på äktenskapsskillnad men kan göras redan under betänketiden.

Arv och testamente

Arvsordningen
  Första arvsklassen (barn till den avlidne)
  Andra arvsklassen (föräldrar och syskon)
  Tredje arvsklassen (mor- och farföräldrar m. fl).
Allmänt om arv
Arvslott
Laglott
Förskott på arv
Arvskifte
Mer om bouppteckning
Övrigt; värdering, auktion
Testamente
Vilka bör skriva ett testamente?
Vad ett testamente kan innehålla
Allmänt om testamente
Jämkning och klander av ett testamente

Arvsordningen

Ett arv utgörs av de tillgångar som en avliden lämnar efter sig och som inte omfattas av (omnämns i) ett testamente. Lagen (Ärvdabalkens andra kapitel) delar in arvtagarna i tre klasser.

Första arvsklassen (barn till den avlidne)

I den första arvsklassen ingår den avlidnes bröstarvingar, dvs. dennes barn och deras avkomlingar (barnbarn osv). Om något barn skulle ha dött ärver alltså det barnets barn istället. Adopterade barn har samma rätt till arv som biologiska barn. Alla barn ärver lika. Fosterbarn och styvbarn saknar arvsrätt, för att de ska kunna ta del av kvarlåtenskapen krävs att den avlidne skrivit testamente.

Det finns ett viktigt undantag från bröstarvingars rätt att få ut sitt arv direkt efter den avlidne förälderns bortgång. Detta gäller när den avlidne varit gift. För att skydda den efterlevande maken ärver han/hon hela den avlidnes kvarlåtenskap med fri förfoganderätt. Efterlevande makes rätt går således före bröstarvingarnas arvsrätt, som skjuts upp tills även den andre föräldern avlidit. Den fria förfoganderätten innebär att den efterlevande maken fritt kan använda den avlidnes kvarlåtenskap. Det är alltså tänkbart att den efterlevande förbrukar eller skänker bort dessa tillgångar. Däremot har den efterlevande maken inte rätt att testamentera bort kvarlåtenskapen. Icke-gemensamma barn, s.k. särkullbarn, har en starkare rätt än andra bröstarvingar. Särkullbarn har nämligen alltid rätt att få ut sin laglott direkt när föräldern avlidit. Särkullbarn kan dock välja att avstå sitt arv tills vidare så att den efterlevande maken kan sitta i orubbat bo.

Till skillnad från vad som gäller för makar saknar sambor arvsrätt.

Andra arvsklassen (föräldrar och syskon)

Arvingarna i den andra arvsklassen har bara rätt till arv om det inte finns några bröstarvingar. En förutsättning är alltså att den avlidne inte hade några barn eller barnbarn osv. Det är då den avlidnes föräldrar som ärver, hälften var. Om någon av föräldrarna avlidit ärver den avlidnes syskon och halvsyskon den del som annars skulle ha tillfallit föräldern. Är ett syskon avlidet ärver dennes bröstarvingar arvslotten.

Tredje arvsklassen (mor- och farföräldrar m. fl).

Den tredje arvsklassen består av mor- och farföräldrar samt deras barn, dvs. den avlidnes farbröder, fastrar, morbröder och mostrar. En förutsättning för att dessa släktingar ska ha rätt att ärva är att det inte finns några arvingar i den första eller andra arvsklassen. Mor- och farföräldrar ärver en fjärdedel vardera. Om någon av dessa har avlidit får dennes barn, barnbarn osv. ärva denna del. Kusiner har inte någon rätt att ärva.

Om en avliden inte har några arvingar i någon av de tre arvsklasserna och heller inte skrivit något testamente går arvet till den Allmänna arvsfonden.

Allmänt om arv

Om den avlidne var gift görs en bodelning. Den efterlevande maken får sin del av giftorättsgodset med vanlig äganderätt och den andra delen tillfaller i regel också den efterlevande maken med fri förfoganderätt. Att äga något med fri förfoganderätt innebär att man inte får testamentera bort den aktuella egendomen men att man i övrigt i princip är fri att göra vad man vill med det man ärvt.

Makar som bara har gemensamma barn "sitter kvar i orubbat bo" eftersom de gemensamma barnen får vänta med sitt arv tills dess att den andre föräldern avlider.

Har makarna inga gemensamma barn men den avlidne maken efterlämnar särkullbarn, dvs. barn från ett tidigare förhållande eller äktenskap, så har särkullbarnen rätt att få ut sitt arv direkt och deras rätt till arv går före den efterlevande maken/makans rätt. Om testamente finns till den efterlevande makens/makans fördel har särkullbarnen alltid rätt att få ut sin laglott, dvs. hälften av arvslotten. De kan också avsäga sig sin rätt att ta ut arvet till förmån för styvföräldern och får då ut sin del av arvet när styvföräldern avlider.

Den efterlevande maken har dock ett minimiskydd igenom den s.k. prisbasbeloppsregeln. Prisbasbeloppsregeln skyddar den efterlevande maken från att ställas på bar backe på grund av att den avlidne testamenterat bort sin egendom eller att särkullbarn gör anspråk på sin laglott. Denna regel ger den efterlevande maken rätt att få giftorättsgods till ett värde av fyra prisbasbelopp innan resterande kvarlåtenskap fördelas bland arvingarna. Prisbasbeloppsregeln går före särkullbarns rätt att få ut sin laglott. Prisbasbeloppet uppgår år 2009 till 42 800 kr.

Om den avlidne var sambo gäller andra regler än för gifta. Efterlevande sambo har ingen legal arvsrätt efter den avlidne. Sambon kan endast begära bodelning av gemensam bostad och bohag som förvärvats för gemensamt bruk och därmed få rätt till hälften av detta. Ett testamente till en sambos fördel hindrar inte en bröstarvinge från att få ut sin laglott. Detsamma gäller även om det är fråga om sambornas gemensamma barn. Den s.k. lilla prisbasbeloppsregeln ger den efterlevande sambon rätt att vid bodelningen få ut tillgångar till, i mån de räcker, ett värde av två gånger det vid tiden aktuella prisbasbeloppet.

Arvslott

Arvslotten är den andel av kvarlåtenskapen som tillkommer en arvinge. Storleken på andelen är beroende av hur arvlåtaren och arvingen är släkt. Fyra barn som ärver lika efter sina föräldrar har alltså varsin arvslott om 25 procent. Arvslotten kan inskränkas genom ett testamente som helt eller delvis sätter arvsordningen ur spel. Bröstarvingar har dock en ovillkorlig rätt att få ut sin laglott. Laglotten är lika med hälften av arvslotten (de fyra barnens laglott i exemplet ovan är således 12,5 procent vardera).

Laglott

Laglotten är den andel av kvarlåtenskapen som tillkommer bröstarvingarna. Laglotten utgörs av halva arvslotten. Laglotten får i princip inte inskränkas av arvlåtaren. Den som har bröstarvingar kan alltså bara testamentera bort halva sin kvarlåtenskap. En efterlevande makes arvsrätt går dock före andra arvingars rätt att ta arv, även bröstarvingarnas, vars arvsrätt skjuts upp tills även den efterlevande maken har avlidit. Ett undantag från makes förtur till arv görs för särkullbarn. Dessa har rätt att få sitt arv redan vid arvlåtarens död. Man kan alltså inte testamentera bort särkullbarnets rätt att få ut sin laglott direkt. Särkullbarnet kan dock välja att avstå från sitt arv till förmån för den efterlevande maken, och istället få sitt arv då den efterlevande maken dör.

Förskott på arv

Reglerna om förskott syftar till rättvisa mellan arvingar. Om t.ex. ett syskon, under arvlåtarens livstid, har fått egendom eller medel i större utsträckning än sina syskon möjliggör reglerna om arvsförskott att detta beaktas vid kvarlåtenskapens fördelning.

Enligt huvudregeln gäller att då arvlåtaren i sin livstid gett en gåva till en bröstarvinge, denna ska avräknas som förskott på arv på bröstarvingens arvslott, om inget annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Omvänt gäller att om mottagaren är en annan arvinge (då bröstarvingar ej finns), ska avräkning ske endast om detta har föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antas ha varit avsett. Detta framgår av 6 kap.1 § 1 st. ÄB. För att förskottsreglerna ska bli tillämpliga, förutsätts att mottagaren vid tiden för gåvan är omedelbar arvinge till givaren. Ett barnbarn räknas inte som omedelbar arvinge om givarens barn (barnbarnets far eller mor) fortfarande var vid liv vid gåvotillfället (hade barnet däremot avlidit innan gåvotillfället ska barnbarnet räknas som omedelbar arvinge). Däremot är barnet en omedelbar arvinge till givaren.

Huvudregeln när det gäller bröstarvingar är alltså att gåvor utgör förskott på arv. Om arvlåtarens avsikt inte har varit att ge ett förskott på arv är gåvorna inte sådant förskott. Det föreligger dock en presumtion om att gåvorna är förskott på arv, vilket innebär att den som fått gåvorna måste bevisa att detta inte varit arvlåtarens avsikt.

En annan viktig regel finns i 6 kap. 2 §, ärvdabalken. Där sägs att avräkning inte ska göras för "sedvanliga skänker vilkas värde ej står i missförhållande till givarens villkor". Detta innebär i princip att mindre gåvor som inte kan anses som oskäliga i jämförelse med arvlåtarens övriga ekonomiska förhållanden inte skall ses som förskott på arv.

Observera att det rör sig om en avräkning, inte en återbäring av förskottet. Inte ens om förskottet varit större än arvslotten blir det fråga om återbäring. Arvingen får behålla vad han eller hon fått för mycket i förskott, vilket betyder att en viss förlust då tyvärr drabbar övriga syskon som medarvingar.

Arvskifte

Arvskiftet är själva fördelningen av en avliden persons kvarlåtenskap mellan arvingar och testamentstagare. Till att börja med skall en bouppteckning göras av den avlidnes bo. Detta skall ske senast tre månader efter dödsfallet. Bouppteckningen är en förteckning över den avlidnes tillgångar och skulder samt över vilka som är dödsbodelägare. Denna skall upprättas av två utomstående som intygar att boet har värderats på rätt sätt. De skall vara kunniga och trovärdiga och får inte vara dödsbodelägare eller efterarvingar. Dödsboets tillgångar och skulder skall i bouppteckningen värderas utifrån det marknadsvärde de hade på dagen för dödsfallet. Handlingen skall sedan undertecknas och inges till skatteverket inom en månad från att den upprättats, jämte en bestyrkt kopia. Blanketter för bouppteckning och ytterligare information finns på www.skatteverket.se. För att läsa mer om bouppteckning, se längre ned.

När bouppteckningen är genomförd skall arvskifte upprättas. Arvskiftet är själva fördelningen av kvarlåtenskapen. Arvskiftet kan göras efter egen överenskommelse och är en privat handling som upprättas av dödsbodelägarna själva om de är överens. Arvskiftet behöver inte registreras men är viktig som skriftlig handling då den är nödvändig för att tillgångarna skall föras över till arvingarna och dödsboet upphöra. Arvskifteshandlingen är alltså ett bevis om äganderätten till den ärvda egendomen.

Uppkommer oenighet om skiftet kan en skiftesman utses. Ansökan om skiftesman görs vid tingsrätten på den ort där den avlidne bodde när han/hon gick bort. Ansökan kan göras av någon av dödsbodelägarna. Till ansökan skall bifogas kopia av bouppteckningen.

Skiftesmannen ska i första hand försöka ena delägarna och få till stånd en frivillig överenskommelse. Lyckas inte detta verkställer skiftesmannen tvångsskifte. Över skiftet upprättas en skriftlig handling som undertecknas av skiftesmannen samt snarast möjligt delges dödsbodelägarna. Godkänner delägarna skiftet blir det omedelbart gällande. Vill delägare klandra (klaga på) skiftet skall talan väckas mot övriga delägare inom fyra veckor från delgivningen. Tingsrätten prövar då skiftet och kan eventuellt skifta på annat sätt. Skiftesmannen har rätt att erhålla skäligt arvode och ersättning för sina kostnader. Ersättningen betalas av dödsboet.

Mer om bouppteckning

En bouppteckning innebär två saker. Dels är det en genomgång av den avlidnes tillgångar och skulder, dels är det den handling som upprättas vid genomgången. Den som har hand om dödsboets tillgångar ska utse två opartiska personer, "gode män", vilka sedan skall hålla bouppteckningsförrättningen. En delägare i dödsboet kan inte vara förrättningsman. Till förrättningen skall samtliga delägare i dödsboet kallas. Normalt förrättas bouppteckning senast tre månader efter dödsfallet. Bouppteckningen skall därefter inges till Skatteverket. Vid mer omfattande eller invecklade förrättningar kan det vara klokt att förordna en jurist att förrätta bouppteckningen. Detta är dock inte något krav.

Normalt är det den som har hand om den avlidnes egendom (som t ex har nyckel till bostaden) eller som annars bäst känner till boet som också blir bouppgivare och som alltså ska lämna alla uppgifter som går att få om den avlidnes tillgångar och skulder. Marknadsvärdet på tillgångarna vid dagen för dödsfallet ger ledning för värderingen. En bouppgivare måste enligt Skatteverket inte närvara personligen under förrättningen utan kan fullgöra sina skyldigheter genom att närvara via videokonferens, högtalartelefon/telefonkonferens eller webbkamera. Vid dessa tillfällen kan bouppgivaren innan förrättningen skicka sitt underlag till förrättningsmännen för att de personligt närvarande ska ha tillgång till samma information.

Vad som gäller om bouppteckningen inte gått till så som ovan beskrivits stadgas i ÄB 20 kap 9 § 3 st. Där anges att registrering av bouppteckning inte får ske om det framgår att bouppteckning inte gått till så som ÄB 20 kap stadgar.

Det kan nämnas att bouppteckning i vissa fall inte behöver ske. Detta gäller om den avlidne har mycket små tillgångar, då kan det i stället göras en så kallad dödsboanmälan. En sådan skall göras av socialnämnden till Skatteverket (se ÄB 20 kap 8 a §). Även i dessa fall kan bouppteckning, om dödsbodelägare begär det, förrättas.

På Skatteverkets hemsida (www.skatteverket.se) finns en broschyr att ladda ner som innehåller information om regler för bouppteckning.

Övrigt; värdering, auktion

En dödsbodelägare kan ansöka hos tingsrätten om att en offentlig auktion skall hållas. Dock måste alla dödsbodelägare vara överens om att auktion skall hållas. Om t.ex. en fastighet bjuds ut till försäljning på offentlig auktion, är det ingenting som hindrar att de andra delägarna köper in den. Säljs fastigheten, är det den erhållna köpeskillingen minus kostnaderna för försäljningen som fördelas mellan delägarna.

Marknadsvärdet på tillgångarna ger som regel ledning för värderingen av kvarlåtenskapen.

Angående värderingen av fastigheter så saknas lagreglering. Lagrådet har konstaterat att det kan vara lämpligt att Skatteverket lämnar vägledning i fråga om värdering av tillgångar i avvaktan på en mer permanent reglering i ärvdabalken. Skatteverkets utgångspunkt är att marknadsvärdet, eller det verkliga värdet, generellt bör användas vid värdering av tillgångar och skulder.

Ingivare av bouppteckningar har länge arbetat med värden som grundar sig på uppgifter som finns lätt tillgängliga, som t.ex. uppgift om en fastighets taxeringsvärde och förmögenhetsvärdet på en bostadsrätt. Dödsbodelägare och andra intressenter är medvetna om att dessa värden kan avvika stort från marknadsvärdet på egendomen. I avvaktan på en mer permanent reglering kan som vägledning sägas att fast egendom bör upptas i bouppteckningen till det taxeringsvärde som gällde året före dödsfallsåret.

Testamente

Ett testamente är en handling som talar om vad som ska ske med ägodelar och tillgångar (kvarlåtenskapen) när den som skrivit testamentet (testator) har avlidit. Ett testamente kan både komplettera och ersätta arvsreglerna i lagen.

Om man inte vill att Ärvdabalkens regler ska gälla vid fördelningen av kvarlåtenskapen måste man skriva ett testamente. Däremot får testamentet inte inskränka bröstarvingars rätt.

Vilka bör skriva ett testamente?

För den som är sambo är det viktigt att skriva ett inbördes testamente eftersom sambor inte ärver varandra. De som ingått äktenskap har inte samma behov av detta då den efterlevande maken ärver före parets gemensamma barn.

Om ett gift par har särkullbarn (dvs. icke-gemensamma barn) kan det vara klokt att skriva ett testamente för att försäkra sig om att den efterlevande får en så god ekonomisk ställning som möjligt. Särkullbarn har nämligen rätt att få ut sitt arv direkt framför efterlevande make. Genom ett inbördes testamente kan man inskränka särkullbarnens arvsrätt till hälften, dvs. till deras laglott. Detta underlättar för den efterlevande som annars kanske måste sälja bostaden för att kunna lösa ut särkullbarnet.

Om makar har gemensamma barn kan man skriva ett testamente så att barnen kan få ut sitt arv redan när den första föräldern avlider om man så önskar. Annars är det den efterlevande maken som ärver barnens arvslotter.

Som ensamstående utan legala arvingar kan man skriva ett testamente för att förhindra att egendomen tillfaller Allmänna Arvsfonden.

Man kan ha speciella önskemål om fördelningen av kvarlåtenskapen, t.ex. att ett av barnen ska ha viss egendom eller mer än syskonen. Man kan också utesluta någon som man inte vill ska få ärva (gäller dock inte bröstarvinge).

Man kan bestämma att det någon får i arv eller på grund av testamente ska vara testamentstagarens enskilda egendom.

Den som vill att en släkting, vän eller organisation ska ha en viss penningsumma eller andel av kvarlåtenskapen kan förordna om detta i testamentet.

Om någon ärver en viss sak genom ett testamente så kallas personen legatarie och han ärver ett s.k. legat. Om någon tillerkänns en viss andel genom testamentet, t.ex. en fjärdedel av kvarlåtenskapen så kallas denna person för universell testamentstagare.

Vad ett testamente kan innehålla

Det absolut vanligaste som regleras i ett testamente är naturligtvis vem som ska ha vad. Det är mycket viktigt att formulera sig noga och att tänka på konsekvenserna. Många tvister uppkommer på grund av otydliga testamenten. Att anlita en advokat eller jurist kan vara ett bra sätt att försäkra sig mot att tvister om testamentets innebörd uppstår.

Det är viktigt att komma ihåg att ett testamente inte får inskränka bröstarvingars (barnens) rätt till sin laglott. Ett testamente där hela kvarlåtenskapen testamenteras till t.ex. Röda Korset är alltså ogiltigt om det finns barn till den avlidne.

Något som är vanligt är att föräldrar låter sina barn ärva tillgångar som enskild egendom. Det ska skrivas in i ett testamente. Detta betyder att ett barn inte behöver dela sitt arv med en eventuell make om det skulle bli skilsmässa i barnets äktenskap. Man kan också ge barnet rätt att i framtiden själv återinföra giftorätt.

Man kan också reglera vad som ska hända när den som har ärvt i sin tur dör - vem som då får ett så kallat efterarv.

Ett testamente kan även bestämma att en nyttjanderätt ska tillfalla någon och ägandet någon annan. Det är inte ovanligt att man till exempel bestämmer att ens barn ska få ägandet till en fastighet men att den efterlevande maken/makan får bo där under sin livstid. Ett sådant villkor gäller så länge barnen också får sin laglott.

Allmänt om testamente

För att ett ordinärt testamente skall vara giltigt finns det enligt Ärvdabalken (ÄB) 10:1 vissa formkrav. Testamentet skall vara:
1. skriftligt,
2. undertecknat av testatorn och
3. bevittnat av två personer som samtidigt är närvarande när testator skriver under sitt testamente. Vittnena ska sedan skriva under med sina namn och vara medvetna om att det är ett testamente de bevittnar (inte nödvändigtvis vad testamentet har för lydelse).
Nära släktingar - föräldrar, barn eller deras makar, testators make eller syskon - kan inte vara vittnen. Inte heller den som får ett arv enligt testamentet eller den personens make eller nära släktingar får vara vittnen.

I 13 kap. 1 § ÄB anges att testamentet inte är gällande om det inte är upprättat i enlighet med vad lagen föreskriver, dvs. om förutsättningarna i 10 kap. 1 § ÄB inte är uppfyllda.

I 14 kap. 5 § ÄB anges att om en arvinge vill göra gällande att testamentet inte är giltigt, ska han väcka talan hos tingsrätten inom sex månader efter det att han fick del av testamentet. När det gått sex månader efter att arvingen fått del av testamentet går det inte längre att väcka talan.

Vill man återkalla ett testamente kan man förstöra det eller ersätta det genom att teckna ett nytt testamente. Det är det senaste testamentet som gäller om det finns flera. Det är att rekommendera att testamentet förvaras på en säker plats, t.ex. i ett bankfack eller hos en advokat.

Ett nödtestamente kan upprättas om en person inte kan upprätta ett ordinärt testamente på grund av sjukdom eller annat nödfall. Det finns två former av nödtestamenten.

Den ena formen av nödtestamente är att muntligt förordna sin yttersta vilja inför två ojäviga (opartiska) vittnen och den andra formen är ett egenhändigt skrivet och undertecknat förordnande utan närvarande vittnen, ett så kallat holografiskt testamente.
Om en testator under tre månader efter upprättandet av ett nödtestamente har varit i stånd att skriva ett ordinarie testamente, så gäller inte nödtestamentet längre.

Jämkning och klander av ett testamente

Om testator genom testamente kränkt en bröstarvinges rätt till sin laglott måste bröstarvingen begära jämkning av testamentet för att få ut sin laglott. Reglerna kring detta finns i 7 kap. ärvdabalken. Begärs inte jämkning blir testamentet gällande, trots att det inkräktar på laglotten. Bröstarvinge, som inte inom sex månader efter det han erhöll del av testamentet påkallar jämkning genom att göra testamentstagaren uppmärksam på sitt anspråk eller genom att väcka talan mot honom, har alltså förlorat sin rätt.
Samma gäller om någon annan än bröstarvinge anser att testamentet av någon anledning inte är giltigt. Vill man göra gällande att ett testamente är ogiltigt måste man väcka klandertalan senast sex månader efter det att testamentet delgavs

Barn

Innebörden av att vara vårdnadshavare
Gemensam vårdnad
Växelvis boende
Underhållsbidrag
Underhållsstöd
Barnets boende
Umgänge med barn

Innebörden av att vara vårdnadshavare

Den som har vårdnaden om ett barn - dvs. den som är vårdnadshavare - har ansvaret för att barnet får den omvårdnad, trygghet, försörjning, utbildning och uppfostran som det har rätt till. Vårdnadshavare bestämmer i frågor som rör barnet men ju äldre och mognare barnet är desto större hänsyn måste vårdnadshavarna ta till barnets egna åsikter och önskemål. Om föräldrarna bor på skilda håll ska de båda se till att barnet har sådan kontakt med den andra föräldern som barnet behöver. Vanligen är vårdnadshavare också förmyndare för barnet, det vill säga företräder barnet i ekonomiska frågor. Endast vårdnadshavare har rätt till insyn i frågor som rör barnet. Om en av föräldrarna dör blir den andre automatiskt ensam vårdnadshavare om föräldrarna har haft gemensam vårdnad. Var den bortgångna föräldern ensam vårdnadshavare måste den andra föräldern ansöka hos tingsrätten om att få vårdnaden om barnet. Tingsrätten beviljar ansökan om det inte strider mot barnets bästa. Vårdnaden pågår till dess att barnet fyllt 18 år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning, däremot inte universitets- eller

Gemensam vårdnad

Huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad. Det innebär att båda föräldrarna har ansvar för att barnet får vad det behöver och har rätt till - det vill säga båda föräldrarna är barnets vårdnadshavare. Gemensam vårdnad betyder inte att barnet måste bo lika mycket hos båda sina föräldrar. Föräldrarna ska gemensamt bestämma i viktigare frågor som rör barnet. Om föräldrarna inte bor ihop ska de tillsammans besluta vem av dem som ska vårda barnet och ha det hos sig och hur den andra föräldern ska träffa barnet. Ensam vårdnad

Vid ensam vårdnad är det endast en av föräldrarna som är vårdnadshavare. Det är då den föräldern ensam som har ansvaret för barnet och som fattar alla beslut. Det är viktigt att komma ihåg att huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad. Bara i undantagsfall ska endast den ena föräldern ha vårdnaden. Läs mer om förutsättningar för ensam vårdnad längre ned i texten. Föräldrar som är eller har varit gifta med varandra

Föräldrar som är gifta med varandra har gemensam vårdnad om sitt barn. Om föräldrarna skiljer sig fortsätter den gemensamma vårdnaden. Vill föräldrarna att en förälder ska ha ensam vårdnad om barnet kan de, om de är överens, skriva avtal om detta och få det godkänt av socialnämnden om det som överenskommits är till barnets bästa. Avtalet får samma verkan som en dom hos tingsrätten.

Gemensam vårdnad har alltså alla föräldrar som är gifta med varandra. Även de allra flesta föräldrar som skiljer sig och de flesta som aldrig varit gifta väljer att ha gemensam vårdnad.

Föräldrar som inte är gifta med varandra

Modern blir ensam vårdnadshavare om föräldrarna inte är gifta med varandra vid barnets födelse. Gifter de sig efter att faderskapet bekräftats får de automatiskt gemensam vårdnad.

Ogifta föräldrar som vill ha gemensam vårdnad anmäler detta till socialnämnden samtidigt som fadern bekräftar faderskapet. Vill föräldrarna ha gemensam vårdnad vid ett senare tillfälle kan de tillsammans anmäla detta. Anmälningsblanketter finns hos skattemyndigheten och socialtjänsten.

Utländska medborgare som vill ansöka om gemensam vårdnad vid annat tillfälle än när faderskapet bekräftas gör detta hos tingsrätten. Tingsrätten beslutar som föräldrarna begär om det inte är helt klarlagt att ett sådant beslut strider mot vad som är bäst för barnet.

Alla föräldrar, svenska eller utländska, vars barn är folkbokförda och har hemvist här i landet, kan, om de vill, skriva avtal om vårdnad, boende och umgänge hos socialtjänsten (familjerätten).

Motsätter sig modern gemensam vårdnad kan fadern ansöka om det hos tingsrätten. Tingsrätten beslutar om gemensam vårdnad om detta är för barnets bästa.

Växelvis boende

Växelvis boende innebär att barnet bor i stort sett lika mycket hos båda föräldrarna. Barnet kan endast vara folkbokförd (skriven) hos en av föräldrarna. Vid växelvis boende betalar vanligen ingen av föräldrarna underhållsbidrag. Vid växelvis boende utgår underhållsstöd endast i form av så kallat utfyllnadsbidrag.

Om någon av föräldrarna vill att den gemensamma vårdnaden ska upphöra, eller överflyttning av ensam vårdnad från den ena till den andra föräldern.

Det är viktigt att komma ihåg att huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad. Bara i undantagsfall ska endast den ena föräldern ha vårdnaden. Dessa undantag är t.ex. om konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. Kan föräldrarna inte samarbeta är gemensam vårdnad olämpligt. En förälder kan också få ensam vårdnad om barnet om den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare, t.ex. på grund av oförmåga att ta hand om barnet, missbruk eller övergrepp. Vem som i vårdnadstvister skall ha vårdnaden avgörs med hänsyn till barnets bästa. Den lösning som bäst tillgodoser barnets rättigheter skall väljas. En helhetsbedömning ska göras, vilket innebär att alla omständigheter skall beaktas vid en sammanvägning. En omständighet som enligt praxis ska beaktas är om den förordnade vårdnadshavaren kan tillgodose ett umgänge med den andra föräldern. Vidare ska beaktas barnets boendemiljö och uppväxtmiljö. Barnet ska inte ryckas upp från trygg och invand miljö. I praktiken gör man en omfattande utredning, t.ex. med utlåtanden från psykologer, läkare och andra experter. Socialnämndens yttrande i dessa frågor är också viktigt. Om en av föräldrarna, eller båda, vill kan de ansöka hos tingsrätten att få den gemensamma vårdnaden upplöst. Om föräldrarna är överens om vem av dem som ska vara vårdnadshavare gör de en gemensam ansökan till tingsrätten. Rätten beslutar då i allmänhet så som föräldrarna önskar, om det som överenskommits är till barnets bästa.

Tingsrätten kan dock ändå besluta att gemensam vårdnad ska gälla om det är bäst för barnet. Om båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad kan inte tingsrätten döma till det. Tingsrätten kan också upplösa den gemensamma vårdnaden om det är för barnets bästa.

Det är av många skäl bäst om föräldrarna kan komma överens i vårdnadsfrågan. Om föräldrarna inte kommer överens om hur barnet ska ha det är kommunen skyldig att ge råd och stöd och också att erbjuda samarbetssamtal till de föräldrar som så önskar det. Samarbetssamtal syftar till att föräldrarna ska nå överenskommelse när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Samtalen är kostnadsfria.

Om föräldrarna inte kommer överens utan vänder sig till tingsrätten kan denna besluta att de ska försöka enas genom samarbetssamtal. Det innebär att tingsrätten uppdrar åt socialtjänsten att i samtal med föräldrarna försöka få dem att gemensamt komma fram till den lösning som är den bästa för barnet.

Om föräldrarna misslyckas med att lösa vårdnadskonflikten i samarbetssamtalen, tar tingsrätten över ansvaret för beslutet om vem som ska vara vårdnadshavare. För att få underlag för detta beslut kan tingsrätten begära en utredning från socialnämnden.

Om en förälder som har ensam vårdnad motverkar den andre förälderns umgänge med barnet kan detta vara ett skäl för att överflytta vårdnaden.

Föräldrarnas skyldighet att försörja sina barn Alla föräldrar är skyldiga att efter sin förmåga bidra till sina barns försörjning, se 7 kap. 1 § FB (Föräldrabalken). Detta gäller oavsett om man bor med barnet eller inte. Föräldrar har i regel försörjningsskyldighet fram till dess barnet fyller arton år. Ett vanligt undantag är när barnet fortfarande går i skolan. Föräldrarna är då skyldiga att försörja barnet under den tid som skolgången pågår, dock längst till barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller någon annan jämförlig grundutbildning. Universitets- och högskolestudier räknas däremot inte som sådan skolgång som innebär att föräldrarna har försörjningsansvar för barn som fyllt 18

Underhållsbidrag

En förälder som inte varaktigt bor tillsammans med sitt barn ska bidra med sin del av försörjningsplikten genom att betala underhållsbidrag, se 7 kap 2 § FB. Vid växelvis boende, när barnet bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna, skall som regel inget underhåll utgå. Kostnaderna skall då fördelas mellan föräldrarna utifrån deras respektive förmåga. Underhållsbidraget fastställs genom avtal eller dom. Föräldrarna har full avtalsfrihet men kan inget avtal träffas prövas underhållsfrågan av allmän domstol. I ett rättsfall från Högsta domstolen (NJA 1998 s 267) har en förälder som inte är vårdnadshavare men som har sina barn hos sig under drygt en tredjedel av tiden inte ansetts bo varaktigt tillsammans med barnen. Den föräldern var därför skyldig att betala underhållsbidrag. Vid beräkning av underhållsbidrag tas bl.a. hänsyn till båda föräldrarnas inkomst, barnets behov och föräldrarnas ekonomiska överskott. Det gör att underhållsbidraget skräddarsys efter varje familjs förutsättningar till skillnad från det schablonmässiga underhållsstödet. När föräldrarna avtalat eller har en dom om underhållsbidrag ska det betalas i förskott varje månad. Det finns ingen myndighet som har till uppgift att hjälpa föräldrarna att räkna ut storleken på underhållsbidraget. Om föräldrarna behöver hjälp i beräkningen kan de vända sig till ett juridiskt ombud för att skriva avtal om underhållsbidrag. På Försäkringskassans hemsida finns också stöd och hjälp för beräkningen av bidragets storlek.

Vid beräkningen av underhållsbidrag är som ovan nämnts en av utgångspunkterna det enskilda barnets behov. Något regelverk som närmare anger vad som ingår i "vanliga levnadskostnader" finns inte, men t.ex. kläder och skor torde ingå i detta. Fickpengar till bio, bad, tidningar, sportaktiviteter och fika anses normalt ingå i underhållsbidraget, däremot inte pengar till godis, läsk osv. Desto mer osäkert är om medlemsavgifter och sportutrustning ingår, i vart fall om de är av dyrare slag. Som vägledning kan man utgå från Socialstyrelsens schablonbelopp som innefattar utgifter för livsmedel, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, kläder och skor, lek och fritid, husgeråd och inventarier, TV, radio, reparationer m.m., hushållsel, försäkringar och fickpengar. Kostnader för umgänge med ett barn som man inte bor med kan inom vissa ramar antingen dras av i efterhand eller räknas ifrån redan när underhållsbidraget fastställs. Umgänges-föräldern har rätt till avdrag på underhållet om han/hon har barnet hos sig fem sammanhängande hela dygn eller sex hela dygn totalt under en kalendermånad. Upplysningar eller hjälp vid beräkningen kan man få av advokat. Den förälder som barnet ska umgås med har det primära ansvaret för resekostnaderna men den förälder som barnet bor tillsammans med (boföräldern) är i vissa fall skyldig att bidra till resekostnaderna när barnet måste resa för att träffa umgängesföräldern.

Om den bidragsskyldige föräldern har en relativt hög inkomst jämfört med boföräldern kan underhållsbidraget bli högre än underhållsstödsbeloppet. Underhållsstödet betalas för närvarande (2008) ut med 1 273 kronor per barn och månad, oavsett föräldrarnas inkomst och ekonomiska förutsättningar. Underhållsbidrag beräknas på samma sätt vid gemensam vårdnad som när en förälder är ensam vårdnadshavare.

Underhållsstöd

Det är viktigt att skilja mellan underhållsbidrag och underhållsstöd. Underhållsbidrag betalas av en enskild förälder medan underhållsstödet är ett statligt stöd. Underhållsstöd innebär en garanti från samhället när den ena föräldern inte fullgör sin försörjningsplikt. Om en förälder som inte bor med barnet inte betalar underhållsbidrag eller betalar ett underhåll som är lägre än 1 273 kronor per månad kan Försäkringskassan betala ut underhållsstöd till den andra föräldern som bor med barnet. Underhållsstödet betalas ut i förskott varje månad med högst 1 273 kronor per barn. Underhållsstödet är skattefritt. När Försäkringskassan betalar underhållsstöd ska den av föräldrarna som inte bor med barnet betala tillbaka en viss del av underhållsstödet till kassan. Hur mycket som ska betalas tillbaka beror på inkomsten och antalet barn. Föräldern ska betala en viss procentsats av sin årsinkomst efter ett grundavdrag på 100 000 kronor. Om föräldern har en förmögenhet på över 1 500 000 kronor medräknas även 1 procent av den. Hur många procent som sedan ska betalas beror på hur många barn det gäller. Om barnet bor växelvis lika mycket hos båda föräldrarna kan de få ett inkomstprövat underhållsstöd (underhållstöd vid växelvis boende). Det kan betalas ut till båda föräldrarna. Som mest kan de få ett halvt underhållsstödsbelopp var.

Underhållsstöd kan betalas ut tills barnet fyller 18 år. Förlängt underhållsstöd kan betalas ut till och med juni månad det år barnet fyller 20 år. Ett krav för förlängt underhållsstöd är att barnet fortfarande går i gymnasie- eller grundskola. Barnet måste också bo och vara folkbokfört hos någon av sina föräldrar eller hos någon annan som hade vårdnaden innan barnet fyllde 18 år. Barnbidrag och bostadsbidrag

Vid gemensam vårdnad har modern rätt till barnbidraget. Föräldrarna kan gemensamt begära att barnbidraget i stället ska betalas till fadern. Om barnet varaktigt bor med endast en av föräldrarna kan den ene föräldern begära att få barnbidraget. Har föräldrarna barnet ungefär halva tiden var kan barnbidraget delas. De måste ha gemensam vårdnad och vara överens om att dela på bidraget.

Vid beräkning av bostadsbidrag räknas barnet tillsammans med den förälder som det är folkbokfört hos. Barnet kan endast vara folkbokförd hos en förälder även om det bor hos båda. Den förälder som barnet inte är folkbokfört hos kan få bostadsbidrag efter särskilda regler om umgänget är mer än 30 dagar per år.

Barnets boende

Det grundläggande är att vårdnadshavarna själva skall försöka komma överens om hur vårdnaden skall utövas. I detta ingår bl.a. frågan var barnet ska bo någonstans. Det sjätte kapitlet i föräldrabalken (FB) innehåller bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge. Vid gemensam vårdnad skall i princip alla beslut som gäller barnet fattas gemensamt av föräldrarna. Val av t.ex. skola och byte av bostadsort kräver därför båda föräldrarnas medverkan. Ett skriftligt avtal mellan föräldrarna om var barnet ska bo och som godkänts av socialnämnden är bindande på samma sätt som en domstols dom i frågan. Om föräldrarna kommer på kollisionskurs och inte kan enas om en överenskommelse eller ett avtal kan det gå så långt att allmän domstol får avgöra hos vem av vårdnadshavarna barnet skall bo och hur umgänget skall utformas med den andra föräldern. Det räcker det med att en av föräldrarna för talan ("går till domstol") för att rätten ska besluta i frågan.

Växelvis boende innebär att barnet bor i stort sett lika mycket hos båda föräldrarna. Barnet kan dock bara vara folkbokförd hos en av föräldrarna. Tingsrätten kan, även om ena föräldern motsätter sig det, besluta att barnet ska bo växelvis hos föräldrarna om det är bäst för barnet.

Boendefrågan måste alltid prövas utifrån förhållandena i det enskilda fallet, och barnets behov och intressen är det avgörande. Det är barnets bästa som är vägledande för hur rätten kommer att besluta i frågan. Det finns ingen uttalad åldersgräns i lagstiftningen angående när barnets egen vilja får betydelse. I mål om vårdnad, boende och umgänge ska domstolen enligt 6 kap. 2a § Föräldrabalken ta hänsyn till "barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad". Förr ansågs det gå en gräns vid tolv års ålder, däröver ansågs barnet vara tillräckligt moget för att ta hänsyn till. Det är dock en gammal regel som inte längre används av domstolarna. Rätten ska alltid lyssna på barnets vilja, oavsett ålder, men rätten tar hänsyn till barnets ålder och mognad när den avgör målet.

Umgänge med barn

Enligt Föräldrabalken har barnet rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. En ensam vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.

Barnets vårdnadshavare har också ett ansvar för att barnet får tillfälle till umgänge med någon annan som står särskilt nära. Det kan t.ex. röra mor- eller farföräldrar eller någon annan viktig person för barnet. Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och skall umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med, skall den andra föräldern lämna sådana upplysningar om barnet som kan underlätta umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det. Om barnet skall umgås med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära, skall upplysningar lämnas av vårdnadshavaren. Kommer föräldrarna inte överens om umgänget kan rätten besluta i frågan på talan av den förälder som vill umgås med barnet. Detta gäller även i de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Avgörande för rättens ställningstagande skall vara vad som är bäst för barnet. Föräldrarna kan även reglera umgänget i avtal som godkänns av socialnämnden. Socialnämnden skall godkänna avtalet, om det som föräldrarna har kommit överens om är till barnets bästa. Om det finns en dom, ett beslut eller ett avtal om umgänge, och föräldern inte får detta umgänge, kan det verkställas enligt 21 kap. Föräldrabalken. Verkställighet av avtalet söks hos tingsrätten. Huvudregeln är att domen, eller det man kommit överens om, ska följas, det finns med andra ord en presumtion för (man utgår från) att verkställighet skall medges. Det finns dock vissa situationer då verkställighet kan hindras (21 kap. 5-6 §§ FB). Det kan t.ex. bero på att barnet motsätter sig detta (förutsatt att barnet uppnått en viss mognad) eller om det är uppenbart att umgänget är oförenligt med barnets bästa, t.ex. om barnet tar skada av umgänget eller om föräldern av annat skäl är olämplig för barnet att träffa. En dom om verkställighet kan också förenas med föreläggande av vite, dvs. om den förälder som har barnet hos sig inte lämnar ut det för umgänge får denne betala en angiven summa. Normalt förenas dock inte en dom om verkställighet med vite första gången när frågan väcks, utan först om det visar sig att en tidigare dom inte efterföljts. Om umgänget följer av en dom eller ett beslut om umgänge kan rätten även i undantagsfall förordna om polishämtning för att umgänget ska komma till stånd. Polishämtning är dock mycket ovanligt i praktiken. Om en förälder som har ensam vårdnad motverkar den andre förälderns umgänge med barnet kan detta vara ett skäl för att överflytta vårdnaden. I första hand har umgängesföräldern ansvar för kostnaderna i samband med umgänge. Boföräldern ska dock bidra till kostnaderna efter ekonomisk förmåga. Skyldigheten att bidra till resekostnaderna uppstår om barnet bor med en av föräldrarna och umgås med den andre. Umgängeskostnaderna ska vara betydande. I allmänhet anses kostnaderna bli betydande om avståndet mellan boföräldern och umgängesföräldern överstiger tio mil.

Arbetsmarknadens uppbyggnad

Lagar och kollektivavtal
Arbetsgivarorganisationer
Fackliga organisationer
EU och arbetsmarkanden

Lagar och kollektivavtal

Det är de arbetsrättsliga lagarna och kollektivavtalen som är grunden på den svenska arbetsmarknaden. Exempel på arbetsrättsliga lagar är Medbestämmandelagen (MBL), Lagen om anställningsskydd (LAS), Semesterlagen (SemL), Arbetstidslagen (ATL) och Arbetsmiljölagen (AML). Ett kollektivavtal är en skriftlig överenskommelse om anställningsvillkor mellan en arbetsgivarorganisation eller en arbetsgivare och en facklig organisation. Kollektivavtal ger kompletteringar och praktiska anpassningar till olika branscher och företag. Eftersom förhållandena är olika i branscher och företag finns det många olika kollektivavtal.Ovanstående beskrivning kallas “den svenska modellen” och innebär att fackföreningarna och arbetsgivarnas organisationer – alltså arbetsmarknadens parter – gemensamt förhandlar fram villkoren på arbetsmarknaden genom att teckna kollektivavtal som kompletterar lagarna.

Arbetsgivarorganisationer

En arbetsgivare är den part som anställer människor eller "ger arbete". En arbetsgivare kan vara ett företag, en myndighet eller en organisation.
Arbetsgivarorganisationer är sammanslutningar där flera arbetsgivare har gått samman för att verka för en gemensam sak. Ofta samlas då arbetsgivare som har ett visst intresse, tillhör en viss branch och liknande. De brukar delas in i offentliga och privata organisationer. Av dessa är vissa olika intresseföreningar eller branschföreningar.

Exempel på offentliga arbetsgivarorganisationer är Arbetsgivarverket (arbetsgivarorganisation för statliga myndigheter och affärsverk) och Svenska Kommunförbundet (intresse- och arbetsgivarorganisation för Sveriges kommuner).
På motsvarande sätt finns också privata arbetsgivarorganisationer som t.ex. Svenskt Näringsliv.

Fackliga organisationer

När arbetstagare organiserar sig brukar det ske inom ett fackförbund. Via fackförbundet kan man bl.a. få juridisk hjälp vid tvister med arbetsgivaren.
Det finns ett antal olika fackliga centralorganisationer där flera fackförbund har gått samman för att verka för en gemensam sak. LO (Landsorganisationen) där bl.a. Handelsanställdasförbund och Hotell- och restaurangfacket ingår. SACO (Sveriges Akademikers Centralorganisation ) där t.ex. Civilekonomerna och Lärarnas Riksförbund ingår. TCO (Tjänstemännens CentralOrganisation) som samlar bl.a. Unionen och SKTF (Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet). Det finns även fackförbund som står utanför centralorganisationerna som t.ex. Pilotförbundet och Ledarna.

EU och arbetsmarkanden

Som medlem i EU måste Sverige anpassa sin lagstiftning så att den inte strider mot EG-rätten. EU-kommissionen övervakar så att Sverige följer reglerna och kan stämma Sverige i EG-domstolen om Sverige bryter mot EG-rätten.

På områden där det finns en EG-förordning får Sverige inte ha egna regler utan förordningen gäller som svensk lag. Har EU antagit ett direktiv måste Sverige göra om direktivets krav till svensk rätt. Om EU inte antagit specifika regler kan Sverige ta fram egna men dessa får inte strida mot fördragets övergripande krav.

Skillnaderna är stora mellan de arbetsrättsliga systemen i EU:s medlemsländer. EU kan på flera områden besluta om direktiv som anger miniminivåer. Däremot har EU till exempel inte rätt att bestämma om frågor som rör löner, föreningsrätt, strejkrätt och rätten till lock-out.

EU har beslutat om en rad regler på det arbetsrättsliga området. Dessa anger miniminivåer som medlemsländerna ska uppnå. EU har rätt att skapa direktiv när det gäller

• arbetsmiljö
• arbetsvillkor
• social trygghet och socialt skydd för arbetstagare
• information till och samråd med arbetstagare
• tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inklusive medbestämmande
• anställningsvillkor för medborgare i land utanför EU som vistas inom EU
• integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden
• jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling på arbetsplatsen.

Arbetsmarknadens parter på EU-nivå har möjlighet att träffa avtal på det sociala området. Avtalen kan antingen genomföras enligt den praxis som arbetsmarknadens parter och medlemsländerna har, till exempel kollektivavtal, eller som direktiv från EU.

Arbetsrättsliga lagar

Svensk arbetsrätt
Lagen om anställningsskydd (LAS)
Medbestämmandelagen (MBL)
Semesterlagen (SemL)
Arbetsmiljölagen (AML)

Svensk arbetsrätt

Arbetsrätten, är den del av lagstiftningen som reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. De arbetsrättsliga lagar som existerar i Sverige idag är i stor utsträckning ett resultat av initiativ från LO (Landsorganisationen) under tidigt 1970-tal, och utarbetades av de dåvarande socialdemokratiska regeringarna. Som ett resultat trädde ett stort antal lagar i kraft under mitten och slutet av 1970-talet; till exempel Medbestämmandelagen (MBL), Lagen om anställningskydd (LAS) och Förtroendemannalagen (FML). Anhängare av dessa lagar hävdar att de har demokratiserat svensk arbetsmarknad, medan kritiker säger att de gjort arbetsmarknaden byråkratisk och stel vilket lett till dålig sysselsättningsutveckling.
Vid tvister om arbetsrättens tillämpning drivs frågorna i Sverige till Arbetsdomstolen (AD), som är en partsdomstol (ledamöterna består av representanter från arbetsmarknadens parter), till skillnad från civilrätten som hanteras av Tingsrätten.

Lagen om anställningsskydd (LAS)

Lagen om anställningsskydd (LAS) reglerar förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. LAS reglerar hur ett anställningsavtal ska gälla och vilka delar ett avtal ska innehålla. Huvudregeln i LAS är att ett anställningsavtal gäller tills vidare, det som vi i dagligt tal kallar fast anställning. LAS är också den lag som skyddar arbetstagare vid uppsägning och avsked. Lagen reglerar bl.a. uppsägningstider, hur besked om uppsägning ska skötas och vilka typer av uppsägningar som är giltiga. Lagen är tvingande, men kan kompletteras genom kollektivavtal.
Länk till MBL

Medbestämmandelagen (MBL)

Syftet med Medbestämmandelagen (MBL) är att ge arbetstagarna medinflytande och medbestämmande i viktiga frågor. Det innebär att arbetsgivaren har dels en informationsskyldighet, dels en förhandlingsskyldighet.

Informationsskyldigheten innebär att arbetsgivaren ska ge löpande information angående verksamhetens utveckling produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Förhandlingsskyldigheten innebär att arbetsgivare är skyldiga att förhandla med arbetstagarparten innan beslut fattas i frågor som rör viktigare förändring av verksamheten eller av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare.

Att din arbetsgivare har kollektivavtal är en förutsättning för att inflytandereglerna i MBL ska gälla. Då är det den fackliga organisation som har förhandlingsrätten gentemot arbetsgivaren. Det är arbetsgivaren som fattar beslut men förhandlingsskyldigheten måste uppfyllas innan beslut fattas. Den fackliga organisationen har rätt att ta del av information, utreda och uttrycka sin mening innan beslutet fattas. Den fackliga organisationen har också möjlighet att kräva förhandling i andra frågor.

En annan viktig del  som MBL omfattar är rätten för både arbetsgivare och arbetstagare att verka för en förening (t.ex. ett fackförbund) och att utnyttja sitt medlemskap. Om engagemanget i föreningen påverkar någon negativt är det en kränkning av föreningsrätten och kan medföra skadeståndsskyldighet enligt MBL

Länk till MBL.

Semesterlagen (SemL)

Din semester regleras i Semesterlagen. Semesterlagen är en social skyddslagstiftning som tillkommit för att garantera arbetstagarna tid för vila och återhämtning.

Enligt Semesterlagen har du rätt till fem veckors semester. I kollektivavtalet kan det finnas regler om ytterligare semesterdagar Som huvudregel gäller att alla anställda har rätt till 4 veckors sammanhängande semesterledighet under perioden juni - augusti, den s.k. huvudsemestern.
Enligt lagen löper ett semesterår från den 1 april till 31 mars efterföljande år. Motsvarande period året före kallas för intjänandeår. För att få betald semester måste du alltså ha tjänat in denna. Det gör du året innan det år du tar semester.

Länk till Semesterlagen.

Arbetsmiljölagen (AML)

I Arbetsmiljölagen finns regler om skyldigheter för arbetsgivare och andra skyddsansvariga om att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Det finns också regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, till exempel regler om skyddsombudens verksamhet.
Arbetsmiljön omfattar alla faktorer och förhållanden i arbetet:
- tekniska,
- fysiska,
- arbetsorganisatoriska,
- sociala samt
- arbetets innehåll.
Arbetsmiljölagen är allmänt hållen, men för många yrken och branscher finns det arbetsmiljöregler eller "föreskrifter" (AFS) som anger mer i detalj anger vad som gäller. De ges ut av Arbetsmiljöverket (www.av.se) och är lika bindande som lagen.

Länk till Arbetsmiljölagen .

Diskrimineringslagen

Den 1 januari 2009 trädde en ny Diskrimineringslag i kraft. Samtidigt inrättades en ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, som ska ha tillsyn över att lagen följs. Den nya lagen innehåller bland annat två nya diskrimineringsgrunder och diskrimineringsförbudens omfattning vidgas till att omfatta fler samhällsområden än tidigare.

Diskrimineringslagen omfattar förbud mot diskriminering inom i princip alla samhällsområden och för samtliga diskrimineringsgrunder. Den nya lagen ska motverka diskriminering på grund av

- kön
- könsöverskridande identitet eller uttryck
- etnisk tillhörighet
- religion eller annan trosuppfattning
- funktionshinder
- sexuell läggning
- ålder.

Lagen innehåller diskrimineringsförbud som gäller

- arbetslivet
- utbildningsverksamhet
- arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag
- start eller bedrivande av näringsverksamhet
- yrkesbehörighet
- medlemskap i vissa organisationer
- varor, tjänster och bostäder
- allmän sammankomst och offentlig tillställning
- hälso- och sjukvården
- socialtjänsten
- socialförsäkringen
- arbetslöshetsförsäkringen
- studiestöd
- värnplikt och civilplikt
- offentlig anställning.

Länk till Diskrimineringslagen.

 

 

 

 

 

Kollektivavtal

Skriftliga avtal
Innehåll i ett kollektivavtal
Hur kommer ett kollektivavtal till?
Stridsåtgärder

Skriftligt avtal

Kollektivavtal är ett skriftligt avtal mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivarorganisation eller enskild arbetsgivare.Kollektivavtalet innehåller regler om anställningsvillkor och förhållandet i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare. Kollektivavtalet ersätter ofta lagregler och har därigenom en ställning på arbetsmarknaden som kan liknas vid en lag.

Det viktigaste resultatet av att det träffas ett kollektivavtal är att
- Medlemmarna blir bundna av det kollektivavtal som deras organisationer träffar. Det betyder bl. a. att arbetsgivare och anställda inte kan träffa överenskommelser som strider mot avtalet, sådana överenskommelser blir ogiltiga.

- Fredsplikt gäller under den tid som avtalet gäller. Det innebär ett absolut förbud mot att vidta stridsåtgärder (t.ex. Strejk) för att åstadkomma ändringar i avtalet.

Innehåll i ett kollektivavtal

När en arbetstagarorganisation tecknar kollektivavtal med en arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare betyder det vanligtvis att man samtidigt tecknar flera avtal som reglerar olika saker på en arbetsplats.

Det som i vanligt tal kallas för ”kollektivavtalet” är avtalet om Allmänna anställningsvillkor. Det gäller i regel för samtliga på arbetsplatsen och omfattar oftast följande punkter:

• Anställningsformer
• Övertid, förskjuten arbetstid, restidsersättning med mera
• Semester
• Ledighet
• Sjuklön
• Föräldraledighet
• Uppsägning

Tillsammans med avtalet om allmänna anställningsvillkor finns även avtal om löner. Oftast finns det även kollektivavtal om medbestämmande, arbetstider, kompetensutveckling och pensions- och olycksfallsförsäkringar.

I avtalen står vilka som omfattas av avtalet och hur länge det gäller.

Hur kommer ett kollektivavtal till?

För att förändra eller teckna ett nytt Kollektivavtal måste arbetstagarorganisationen föra fram sina krav och diskutera/förhandla med en arbetsgivarorganisation eller en enskild arbetsgivare. Syftet med diskussionen/förhandlingen är att åstadkomma ett avtal om löner och allmänna anställningsvillkor.

Innehållet i ett befintligt kollektivavtal är inte statiskt utan förändras genom förhandlingar. Ett avtal gäller oftast mellan 1-3 år. Vilka områden som ska förhandlas bestäms utifrån de behov som finns hos både arbetsgivare och arbetstagare. Men det är många faktorer som kan påverka förhandlingarna kring ett avtal t.ex. vad som händer i vår omvärld. Bland annat kan politiska beslut leda till krav på ändringar i kollektivavtalen.

Stridsåtgärder

När en arbetstagarorganisation förhandlar om lön eller andra anställningsvillkor och inte får gehör för sina krav, kan den sista utvägen för att få igenom t.ex. en lönehöjning vara att varsla om konflikt, som i lagen kallas stridsåtgärder. Det kan gälla till exempel strejk eller övertidsblockad. En arbetstagarorganisation kan varsla om stridsåtgärder om det inte finns något gällande kollektivavtal och förhandlingar och medling inte har gett något resultat. Spontana strejker är inte tillåtna, utan en arbetstagarorganisation måste varsla arbetsgivarorganisationen och Medlingsinstitutet om strejken minst sju arbetsdagar i förväg.

Rätten till fackliga stridsåtgärder är skyddad i grundlagen och regler om fredsplikt och stridsåtgärder finns i MBL (Medbestämmandelagen).