Barn

Innebörden av att vara vårdnadshavare
Gemensam vårdnad
Växelvis boende
Underhållsbidrag
Underhållsstöd
Barnets boende
Umgänge med barn

Innebörden av att vara vårdnadshavare

Den som har vårdnaden om ett barn - dvs. den som är vårdnadshavare - har ansvaret för att barnet får den omvårdnad, trygghet, försörjning, utbildning och uppfostran som det har rätt till. Vårdnadshavare bestämmer i frågor som rör barnet men ju äldre och mognare barnet är desto större hänsyn måste vårdnadshavarna ta till barnets egna åsikter och önskemål. Om föräldrarna bor på skilda håll ska de båda se till att barnet har sådan kontakt med den andra föräldern som barnet behöver. Vanligen är vårdnadshavare också förmyndare för barnet, det vill säga företräder barnet i ekonomiska frågor. Endast vårdnadshavare har rätt till insyn i frågor som rör barnet. Om en av föräldrarna dör blir den andre automatiskt ensam vårdnadshavare om föräldrarna har haft gemensam vårdnad. Var den bortgångna föräldern ensam vårdnadshavare måste den andra föräldern ansöka hos tingsrätten om att få vårdnaden om barnet. Tingsrätten beviljar ansökan om det inte strider mot barnets bästa. Vårdnaden pågår till dess att barnet fyllt 18 år. Går barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst intill dess barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning, däremot inte universitets- eller högskolestudier.

Gemensam vårdnad

Huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad. Det innebär att båda föräldrarna har ansvar för att barnet får vad det behöver och har rätt till - det vill säga båda föräldrarna är barnets vårdnadshavare. Gemensam vårdnad betyder inte att barnet måste bo lika mycket hos båda sina föräldrar. Föräldrarna ska gemensamt bestämma i viktigare frågor som rör barnet. Om föräldrarna inte bor ihop ska de tillsammans besluta vem av dem som ska vårda barnet och ha det hos sig och hur den andra föräldern ska träffa barnet. Ensam vårdnad

Vid ensam vårdnad är det endast en av föräldrarna som är vårdnadshavare. Det är då den föräldern ensam som har ansvaret för barnet och som fattar alla beslut. Det är viktigt att komma ihåg att huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad. Bara i undantagsfall ska endast den ena föräldern ha vårdnaden. Läs mer om förutsättningar för ensam vårdnad längre ned i texten. Föräldrar som är eller har varit gifta med varandra

Föräldrar som är gifta med varandra har gemensam vårdnad om sitt barn. Om föräldrarna skiljer sig fortsätter den gemensamma vårdnaden. Vill föräldrarna att en förälder ska ha ensam vårdnad om barnet kan de, om de är överens, skriva avtal om detta och få det godkänt av socialnämnden om det som överenskommits är till barnets bästa. Avtalet får samma verkan som en dom hos tingsrätten.

Gemensam vårdnad har alltså alla föräldrar som är gifta med varandra. Även de allra flesta föräldrar som skiljer sig och de flesta som aldrig varit gifta väljer att ha gemensam vårdnad.

Föräldrar som inte är gifta med varandra

Modern blir ensam vårdnadshavare om föräldrarna inte är gifta med varandra vid barnets födelse. Gifter de sig efter att faderskapet bekräftats får de automatiskt gemensam vårdnad.

Ogifta föräldrar som vill ha gemensam vårdnad anmäler detta till socialnämnden samtidigt som fadern bekräftar faderskapet. Vill föräldrarna ha gemensam vårdnad vid ett senare tillfälle kan de tillsammans anmäla detta. Anmälningsblanketter finns hos skattemyndigheten och socialtjänsten.

Utländska medborgare som vill ansöka om gemensam vårdnad vid annat tillfälle än när faderskapet bekräftas gör detta hos tingsrätten. Tingsrätten beslutar som föräldrarna begär om det inte är helt klarlagt att ett sådant beslut strider mot vad som är bäst för barnet.

Alla föräldrar, svenska eller utländska, vars barn är folkbokförda och har hemvist här i landet, kan, om de vill, skriva avtal om vårdnad, boende och umgänge hos socialtjänsten (familjerätten).

Motsätter sig modern gemensam vårdnad kan fadern ansöka om det hos tingsrätten. Tingsrätten beslutar om gemensam vårdnad om detta är för barnets bästa.

Växelvis boende

Växelvis boende innebär att barnet bor i stort sett lika mycket hos båda föräldrarna. Barnet kan endast vara folkbokförd (skriven) hos en av föräldrarna. Vid växelvis boende betalar vanligen ingen av föräldrarna underhållsbidrag. Vid växelvis boende utgår underhållsstöd endast i form av så kallat utfyllnadsbidrag.

Om någon av föräldrarna vill att den gemensamma vårdnaden ska upphöra, eller överflyttning av ensam vårdnad från den ena till den andra föräldern.

Det är viktigt att komma ihåg att huvudregeln är att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad. Bara i undantagsfall ska endast den ena föräldern ha vårdnaden. Dessa undantag är t.ex. om konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. Kan föräldrarna inte samarbeta är gemensam vårdnad olämpligt. En förälder kan också få ensam vårdnad om barnet om den andra föräldern är olämplig som vårdnadshavare, t.ex. på grund av oförmåga att ta hand om barnet, missbruk eller övergrepp. Vem som i vårdnadstvister skall ha vårdnaden avgörs med hänsyn till barnets bästa. Den lösning som bäst tillgodoser barnets rättigheter skall väljas. En helhetsbedömning ska göras, vilket innebär att alla omständigheter skall beaktas vid en sammanvägning. En omständighet som enligt praxis ska beaktas är om den förordnade vårdnadshavaren kan tillgodose ett umgänge med den andra föräldern. Vidare ska beaktas barnets boendemiljö och uppväxtmiljö. Barnet ska inte ryckas upp från trygg och invand miljö. I praktiken gör man en omfattande utredning, t.ex. med utlåtanden från psykologer, läkare och andra experter. Socialnämndens yttrande i dessa frågor är också viktigt. Om en av föräldrarna, eller båda, vill kan de ansöka hos tingsrätten att få den gemensamma vårdnaden upplöst. Om föräldrarna är överens om vem av dem som ska vara vårdnadshavare gör de en gemensam ansökan till tingsrätten. Rätten beslutar då i allmänhet så som föräldrarna önskar, om det som överenskommits är till barnets bästa.

Tingsrätten kan dock ändå besluta att gemensam vårdnad ska gälla om det är bäst för barnet. Om båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad kan inte tingsrätten döma till det. Tingsrätten kan också upplösa den gemensamma vårdnaden om det är för barnets bästa.

Det är av många skäl bäst om föräldrarna kan komma överens i vårdnadsfrågan. Om föräldrarna inte kommer överens om hur barnet ska ha det är kommunen skyldig att ge råd och stöd och också att erbjuda samarbetssamtal till de föräldrar som så önskar det. Samarbetssamtal syftar till att föräldrarna ska nå överenskommelse när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Samtalen är kostnadsfria.

Om föräldrarna inte kommer överens utan vänder sig till tingsrätten kan denna besluta att de ska försöka enas genom samarbetssamtal. Det innebär att tingsrätten uppdrar åt socialtjänsten att i samtal med föräldrarna försöka få dem att gemensamt komma fram till den lösning som är den bästa för barnet.

Om föräldrarna misslyckas med att lösa vårdnadskonflikten i samarbetssamtalen, tar tingsrätten över ansvaret för beslutet om vem som ska vara vårdnadshavare. För att få underlag för detta beslut kan tingsrätten begära en utredning från socialnämnden.

Om en förälder som har ensam vårdnad motverkar den andre förälderns umgänge med barnet kan detta vara ett skäl för att överflytta vårdnaden.

Föräldrarnas skyldighet att försörja sina barn Alla föräldrar är skyldiga att efter sin förmåga bidra till sina barns försörjning, se 7 kap. 1 § FB (Föräldrabalken). Detta gäller oavsett om man bor med barnet eller inte. Föräldrar har i regel försörjningsskyldighet fram till dess barnet fyller arton år. Ett vanligt undantag är när barnet fortfarande går i skolan. Föräldrarna är då skyldiga att försörja barnet under den tid som skolgången pågår, dock längst till barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller någon annan jämförlig grundutbildning. Universitets- och högskolestudier räknas däremot inte som sådan skolgång som innebär att föräldrarna har försörjningsansvar för barn som fyllt 18 år.

Underhållsbidrag

En förälder som inte varaktigt bor tillsammans med sitt barn ska bidra med sin del av försörjningsplikten genom att betala underhållsbidrag, se 7 kap 2 § FB. Vid växelvis boende, när barnet bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna, skall som regel inget underhåll utgå. Kostnaderna skall då fördelas mellan föräldrarna utifrån deras respektive förmåga. Underhållsbidraget fastställs genom avtal eller dom. Föräldrarna har full avtalsfrihet men kan inget avtal träffas prövas underhållsfrågan av allmän domstol. I ett rättsfall från Högsta domstolen (NJA 1998 s 267) har en förälder som inte är vårdnadshavare men som har sina barn hos sig under drygt en tredjedel av tiden inte ansetts bo varaktigt tillsammans med barnen. Den föräldern var därför skyldig att betala underhållsbidrag. Vid beräkning av underhållsbidrag tas bl.a. hänsyn till båda föräldrarnas inkomst, barnets behov och föräldrarnas ekonomiska överskott. Det gör att underhållsbidraget skräddarsys efter varje familjs förutsättningar till skillnad från det schablonmässiga underhållsstödet. När föräldrarna avtalat eller har en dom om underhållsbidrag ska det betalas i förskott varje månad. Det finns ingen myndighet som har till uppgift att hjälpa föräldrarna att räkna ut storleken på underhållsbidraget. Om föräldrarna behöver hjälp i beräkningen kan de vända sig till ett juridiskt ombud för att skriva avtal om underhållsbidrag. På Försäkringskassans hemsida finns också stöd och hjälp för beräkningen av bidragets storlek.

Vid beräkningen av underhållsbidrag är som ovan nämnts en av utgångspunkterna det enskilda barnets behov. Något regelverk som närmare anger vad som ingår i "vanliga levnadskostnader" finns inte, men t.ex. kläder och skor torde ingå i detta. Fickpengar till bio, bad, tidningar, sportaktiviteter och fika anses normalt ingå i underhållsbidraget, däremot inte pengar till godis, läsk osv. Desto mer osäkert är om medlemsavgifter och sportutrustning ingår, i vart fall om de är av dyrare slag. Som vägledning kan man utgå från Socialstyrelsens schablonbelopp som innefattar utgifter för livsmedel, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, kläder och skor, lek och fritid, husgeråd och inventarier, TV, radio, reparationer m.m., hushållsel, försäkringar och fickpengar. Kostnader för umgänge med ett barn som man inte bor med kan inom vissa ramar antingen dras av i efterhand eller räknas ifrån redan när underhållsbidraget fastställs. Umgänges-föräldern har rätt till avdrag på underhållet om han/hon har barnet hos sig fem sammanhängande hela dygn eller sex hela dygn totalt under en kalendermånad. Upplysningar eller hjälp vid beräkningen kan man få av advokat. Den förälder som barnet ska umgås med har det primära ansvaret för resekostnaderna men den förälder som barnet bor tillsammans med (boföräldern) är i vissa fall skyldig att bidra till resekostnaderna när barnet måste resa för att träffa umgängesföräldern.

Om den bidragsskyldige föräldern har en relativt hög inkomst jämfört med boföräldern kan underhållsbidraget bli högre än underhållsstödsbeloppet. Underhållsstödet betalas för närvarande (2008) ut med 1 273 kronor per barn och månad, oavsett föräldrarnas inkomst och ekonomiska förutsättningar. Underhållsbidrag beräknas på samma sätt vid gemensam vårdnad som när en förälder är ensam vårdnadshavare.

Underhållsstöd

Det är viktigt att skilja mellan underhållsbidrag och underhållsstöd. Underhållsbidrag betalas av en enskild förälder medan underhållsstödet är ett statligt stöd. Underhållsstöd innebär en garanti från samhället när den ena föräldern inte fullgör sin försörjningsplikt. Om en förälder som inte bor med barnet inte betalar underhållsbidrag eller betalar ett underhåll som är lägre än 1 273 kronor per månad kan Försäkringskassan betala ut underhållsstöd till den andra föräldern som bor med barnet. Underhållsstödet betalas ut i förskott varje månad med högst 1 273 kronor per barn. Underhållsstödet är skattefritt. När Försäkringskassan betalar underhållsstöd ska den av föräldrarna som inte bor med barnet betala tillbaka en viss del av underhållsstödet till kassan. Hur mycket som ska betalas tillbaka beror på inkomsten och antalet barn. Föräldern ska betala en viss procentsats av sin årsinkomst efter ett grundavdrag på 100 000 kronor. Om föräldern har en förmögenhet på över 1 500 000 kronor medräknas även 1 procent av den. Hur många procent som sedan ska betalas beror på hur många barn det gäller. Om barnet bor växelvis lika mycket hos båda föräldrarna kan de få ett inkomstprövat underhållsstöd (underhållstöd vid växelvis boende). Det kan betalas ut till båda föräldrarna. Som mest kan de få ett halvt underhållsstödsbelopp var.

Underhållsstöd kan betalas ut tills barnet fyller 18 år. Förlängt underhållsstöd kan betalas ut till och med juni månad det år barnet fyller 20 år. Ett krav för förlängt underhållsstöd är att barnet fortfarande går i gymnasie- eller grundskola. Barnet måste också bo och vara folkbokfört hos någon av sina föräldrar eller hos någon annan som hade vårdnaden innan barnet fyllde 18 år. Barnbidrag och bostadsbidrag

Vid gemensam vårdnad har modern rätt till barnbidraget. Föräldrarna kan gemensamt begära att barnbidraget i stället ska betalas till fadern. Om barnet varaktigt bor med endast en av föräldrarna kan den ene föräldern begära att få barnbidraget. Har föräldrarna barnet ungefär halva tiden var kan barnbidraget delas. De måste ha gemensam vårdnad och vara överens om att dela på bidraget.

Vid beräkning av bostadsbidrag räknas barnet tillsammans med den förälder som det är folkbokfört hos. Barnet kan endast vara folkbokförd hos en förälder även om det bor hos båda. Den förälder som barnet inte är folkbokfört hos kan få bostadsbidrag efter särskilda regler om umgänget är mer än 30 dagar per år.

Barnets boende

Det grundläggande är att vårdnadshavarna själva skall försöka komma överens om hur vårdnaden skall utövas. I detta ingår bl.a. frågan var barnet ska bo någonstans. Det sjätte kapitlet i föräldrabalken (FB) innehåller bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge. Vid gemensam vårdnad skall i princip alla beslut som gäller barnet fattas gemensamt av föräldrarna. Val av t.ex. skola och byte av bostadsort kräver därför båda föräldrarnas medverkan. Ett skriftligt avtal mellan föräldrarna om var barnet ska bo och som godkänts av socialnämnden är bindande på samma sätt som en domstols dom i frågan. Om föräldrarna kommer på kollisionskurs och inte kan enas om en överenskommelse eller ett avtal kan det gå så långt att allmän domstol får avgöra hos vem av vårdnadshavarna barnet skall bo och hur umgänget skall utformas med den andra föräldern. Det räcker det med att en av föräldrarna för talan ("går till domstol") för att rätten ska besluta i frågan.

Växelvis boende innebär att barnet bor i stort sett lika mycket hos båda föräldrarna. Barnet kan dock bara vara folkbokförd hos en av föräldrarna. Tingsrätten kan, även om ena föräldern motsätter sig det, besluta att barnet ska bo växelvis hos föräldrarna om det är bäst för barnet.

Boendefrågan måste alltid prövas utifrån förhållandena i det enskilda fallet, och barnets behov och intressen är det avgörande. Det är barnets bästa som är vägledande för hur rätten kommer att besluta i frågan. Det finns ingen uttalad åldersgräns i lagstiftningen angående när barnets egen vilja får betydelse. I mål om vårdnad, boende och umgänge ska domstolen enligt 6 kap. 2a § Föräldrabalken ta hänsyn till "barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad". Förr ansågs det gå en gräns vid tolv års ålder, däröver ansågs barnet vara tillräckligt moget för att ta hänsyn till. Det är dock en gammal regel som inte längre används av domstolarna. Rätten ska alltid lyssna på barnets vilja, oavsett ålder, men rätten tar hänsyn till barnets ålder och mognad när den avgör målet.

Umgänge med barn

Enligt Föräldrabalken har barnet rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. En ensam vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.

Barnets vårdnadshavare har också ett ansvar för att barnet får tillfälle till umgänge med någon annan som står särskilt nära. Det kan t.ex. röra mor- eller farföräldrar eller någon annan viktig person för barnet. Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och skall umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med, skall den andra föräldern lämna sådana upplysningar om barnet som kan underlätta umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det. Om barnet skall umgås med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära, skall upplysningar lämnas av vårdnadshavaren. Kommer föräldrarna inte överens om umgänget kan rätten besluta i frågan på talan av den förälder som vill umgås med barnet. Detta gäller även i de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Avgörande för rättens ställningstagande skall vara vad som är bäst för barnet. Föräldrarna kan även reglera umgänget i avtal som godkänns av socialnämnden. Socialnämnden skall godkänna avtalet, om det som föräldrarna har kommit överens om är till barnets bästa. Om det finns en dom, ett beslut eller ett avtal om umgänge, och föräldern inte får detta umgänge, kan det verkställas enligt 21 kap. Föräldrabalken. Verkställighet av avtalet söks hos tingsrätten. Huvudregeln är att domen, eller det man kommit överens om, ska följas, det finns med andra ord en presumtion för (man utgår från) att verkställighet skall medges. Det finns dock vissa situationer då verkställighet kan hindras (21 kap. 5-6 §§ FB). Det kan t.ex. bero på att barnet motsätter sig detta (förutsatt att barnet uppnått en viss mognad) eller om det är uppenbart att umgänget är oförenligt med barnets bästa, t.ex. om barnet tar skada av umgänget eller om föräldern av annat skäl är olämplig för barnet att träffa. En dom om verkställighet kan också förenas med föreläggande av vite, dvs. om den förälder som har barnet hos sig inte lämnar ut det för umgänge får denne betala en angiven summa. Normalt förenas dock inte en dom om verkställighet med vite första gången när frågan väcks, utan först om det visar sig att en tidigare dom inte efterföljts. Om umgänget följer av en dom eller ett beslut om umgänge kan rätten även i undantagsfall förordna om polishämtning för att umgänget ska komma till stånd. Polishämtning är dock mycket ovanligt i praktiken. Om en förälder som har ensam vårdnad motverkar den andre förälderns umgänge med barnet kan detta vara ett skäl för att överflytta vårdnaden. I första hand har umgängesföräldern ansvar för kostnaderna i samband med umgänge. Boföräldern ska dock bidra till kostnaderna efter ekonomisk förmåga. Skyldigheten att bidra till resekostnaderna uppstår om barnet bor med en av föräldrarna och umgås med den andre. Umgängeskostnaderna ska vara betydande. I allmänhet anses kostnaderna bli betydande om avståndet mellan boföräldern och umgängesföräldern överstiger tio mil.